Kartan visar vägen till julen

av Vicki Schalin

Välkommen till årets julblogg, dvs 2018.

Visserligen har det hunnit bli februari 2019, men vid det här laget är alla så vana vid att min ledstjärna verkar vara sångraden "Julen varar än till påska" (eller möjligen till Fastan) att jag inte tänker hitta på nya ursäkter för min bisarra timing.

Jag ser fram emot att plocka bort allt julpynt när korten är skickade, att kicka ut den torra granen (som dock bara barrar när man petar på den) och att pynta med vårfräscha tulpaner och annat o-juligt.

Mitt eget frivilligt påtagna konst(?)-projekt "Årets julkort" (som jag hållit på med i mer än 30 år) är visserligen mycket roligt och både givande och krävande, men samtidigt ibland lite kvävande, dvs alla andra skapande projekt får vänta, och rätt mycket annat här hemma också... Så det ska bli kul att återse t ex mina verktyg för smyckesmide. Att faktiskt jobba med händerna och formsinnet, och inte bara inpireras av andras arbete.

Men nog om det, nu ska jag presentera 2018 års julkort.

Fyndet i snön

Läs först om hur vi hittade kortet och vad vi kommit fram till angående vårt fynd.

OK? Har du läst nu?
Då är du välkommen att läsa vidare här nedan om mitt arbete, om processen bakom årets julkort.

Idé

Jag skrev i förra årets Julblogg om hur jag fick idén till "Ängel med ett pappa-format hål i hjärtat" när jag var på gymmet. Och även i år kom faktiskt idén till julkortet när jag tränade där. Det finns uppenbarligen fler poänger med att träna än vad som sägs! :-D (Om nån undrar så tränar jag på Sollentuna Rehab, för att minska problemen med artros i knäna.)

Jag jobbade på de olika maskinerna i gymmet och klurade lite allmänt på julens olika aspekter. 2018 var det dags för ett profant julkort. Tomtar. Paket. Julmat. Och så dök frågan upp: hur ser Tomtens gym ut? För han måste ju ha ett gym?! Och var ligger det? Och vad mer behöver Tomten på Tomteland? >>PING<< Idén var född! En karta över Tomtelandet.

Björn var med på noterna när jag förklarade min plan. Detta var tredje oktober (med 82 dagar kvar till julafton) och jag ~~skröt~~ berättade på Facebook att årets idé var kläckt! Så skönt, nu kunde jag slappna av, nu var det bara själva arbetet kvar...

I efterhand inser jag att jag kanske borde ägnat mer fundering åt var Tomten egentligen bor, och vad det heter: Tomteland, Nordpolen, Tomteboda eller vad. Denna wikipedia-artikel om tomten har ett avsnitt om var han bor, i olika traditioner. Men Nordpolen är roligast, och funkar internationellt.

Kartan

Förutom att grunna på vad som måste finnas på Nordpolen så var frågan hur det ser ut. Och hur hög ambition ska jag har för själva kartritningen? Min pappa Gunnar arbetade som kartograf (se även 2016 års blogg) så jag har stor respekt för hur mycket arbete man kan lägga ner på en karta. Men måste jag göra allt arbete själv? Kan jag ... låna en karta? T ex en som pappa har ritat?

Ganska snabbt fastnade jag för en verklig plats, en viktig plats. (Den som känner igen stället (utan att själv ha varit där) kan få en guldstjärna.) Pappa har skapat flera kartor över området, och nåntans i min samling av planscher som jag hade på väggen (och i snedtaket) i mitt rum när jag växte upp finns en färglagd karta över denna plats. Den vill jag använda till detta! Men...inte 17 har jag tid att leta igenom min ungdoms bråte efter detta, nu! Det måste finnas enklare sätt.

Tack vare att någon annan scannat in en svart-vit karta (som pappa signerat 1969) över stället i fråga fick jag en genväg till grunden. Så, nästa steg, vad — om något — kan jag behålla från originalet? Jag började med att ta bort alla namn.

Tabula rasa

Ganska snabbt insåg jag att det inte var någon idé att behålla något från den gamla kartan, det gick inte att återanvända stigar eller hus, höjder eller skog. Bättre då att rensa från allt och vara fri att populera kartan efter eget huvud. Men när vi klurade på det så fick jag frågan av Björn: vad betyder kartmärkena som ser ut som upp-och-ned-vända U och V? Jag försökte googla fram svaret. Om inte pappa hade varit död hade han förstås kunnat svaret. Google misslyckades, så vi undrar fortfarande. Du som vet får gärna höra av dig! (Björns gissning är dock sannolik: Lövskog och Barrskog.)

Havet

Jag började sedan med havet. Men hur ser gamla kartor ut, egentligen? I brist på pappas kunskaper får internet ställa upp, jag hittade en sajt med ett stort antal gamla digitaliserade kartor: David Rumsey Map Collection. Sajten innehåller över 89 000 kartor, men tack och lov kan man lista dem i kategorier, till exempel via ålder.

Jag letade bland de äldsta för att hitta passande kartor över hav och land, och laddade hem ett antal för att studera stilen. En av favoriterna är Septentrionalium Regionum. En annan klassiker som jag hittade via Wikimedia är: Carta marina, av Olaus Magnus. Mycket läcker! Och slutligen Fra Mauros Mappae Mundi, den största existerande världskartan från medeltiden! I färg och i svartvitt. Bland alla dessa kartor kan man spendera många timmar...

Here be dragons!

Det vet ju alla att riktigt gamla kartor är fyllda av havsmonster i de farliga utkanterna. Så skulle även denna vara. Det som "alla vet" är dock mer eller mindre falskt. Den här wikipediasidan reder ut det hela. Men Tomtens karta vill förstås avskräcka inkräktare, och alltså finns det monster i havet runt Nordpolen. Från de nedladdade gamla kartorna plockade jag olika monster och frilade dem i photoshop.

Jag tror det är en val och en havsenhörning, vad tror ni?

På kartan finns också andra "havsmonster", som inte är plockade från gamla kartor. Ni får leta själva efter vilka jag menar, men jag lägger upp några länkar till saker som verkligen fångade mitt intresse när jag sökte efter passande bilder:

Ernst Haeckel: Wikipedia och det fantastiska verket "Kunstformen der Natur" som finns i olika digitala versioner (denna använde jag, och från denna fick jag frilagda bilder.)
Old Book Illustrations: Gamla illustrationer, fria att använda. En skatt värd att länka till!

Isflak

På Olaus Magnus karta finns det farliga isflak uppe vid Island. Det finns det på Tomtens karta också! Men jag insåg att det vore enklare om jag kunde avända ett (eller flera) photoshop-filter för detta istället för att rita alla isflak, och efter några experiment blev jag ganska nöjd. Mina isflak har inte samma antika utseende, men de är bakgrund till monstren, som är de riktiga avskräckarna.

Typsnitt

Jag ville använda typsnitt med lite ålderdomlig look och fastnade till slut för Neue zier schrift, samt Anglo Text som hade ett vackert "S".

Tomtens Nordpolen

Jag och Björn gnuggade geniknölarna över allt som borde finnas runt Tomtens julklappsverkstad: infrastruktur, olika sorters verkstäder, hus och hem, transporter, etc etc. Den långa listan kortades sen ner när jag började rita, allt skulle inte få plats. Jag började med det väsentligaste. Tomtens och Tomtemors stuga.

Liksom 2013 när jag gjorde illustrationer till julkortet valde jag att rita på iPaden i appen Procreate som fortfarande funkar fint och ger både feeling och feedback i ritandet. Nu med en Wacom Intuos Creative Stylus (inköpt 2014) som hjälpmedel. Det är roligt, jag borde rita mer!

Tanken var att göra ganska snabba illustrationer, inte pilla med detaljer för mycket, rita lite skissartat. Den långa listan på olika verkstäder (systuga, smedja, glashytta, datorhall, etc etc) kortades dramatiskt. Gymmet hamnade i samma hus som Värdshuset (vilket inte är orimligt). Fyrverkeritillverkningen ligger på en avskild del, för säkerhets skull. Själva Nordpålen fick inte plats, kill your darlings...

Baksidan av kortet

Syftet med kortet skulle vara en introduktion till en Nisse som skulle jobba på Tomteland. Det allra viktigaste: välkommen till oss, kort intro, så här hittar du, detta gäller, plats för egna minnesanteckningar, och kartan visar vägen. Något man har med sig som ny på ett ställe. Endast för internt bruk. Men så faller det ur fickan på fel ställe...

Alla har vi varit nya på nåt jobb, och förhoppningsvis fått nåt slags introduktion till stället. Så hur är det för Nissarna — kanske så här?

För att kunna fylla baksidan med text så måste jag skicka korten i kuvert, det finns inte (en trovärdig) plats för frimärke och adress. Och om vi vill skicka personliga hälsningar till någon så får det följa med en extra lapp i kuvertet. Men det är ju i sig inget problem, bara ett designbeslut.

Typsnitt

Typsnitten här är lite mixade, jag tänker mig att det är olika personer som vid olika tillfällen lagt till info. Dock är det samma typsnitt på brödtexten som på namnen på kartan (Candara Regular). Men rubriken och hälsningen längst ner är "Give me some sugar" som visserligen är lite svårläst men rolig och tomte-lik. Och jag är ju extra förtjust i spiraler...:-) Det finns massor av gratis typsnitt på webben (t ex på dafont som jag själv använde den här gången), det kan dock vara knepigt att hitta typsnitt som har åäö, utan dessa så blir det svårt. Och en hel del roliga typsnitt är tänkta för den engelskspråkiga delen av världen, så de saknar ofta alla special-tecken.

De två "varningarna" i hörnen upptill ska skilja sig från varandra och från resten. Hade jag tryckt baksidan i färg hade minst en troligen varit röd. Nu är de istället i olika grå färger.

På ytan för anteckningar har vi "skrivit" vår egen hälsning till mottagaren. Där har jag använt Mathilde, som till viss del påminner om min egen handstil.

Storyn

Julkortet som "konstprojekt" består dels av kortet och dels av den här webbplatsen. Jag vet att inte alla läser webbplatsen. Så de som bara tittar på kortet bör helst ändå få en behållning av det. Jag hoppas det funkar, jag har ju ingen kontrollgrupp, utan håller egentligen mest tummarna. Men ni som kommit ända hit har förhoppningsvis läst "sagan" om hur vi hittade kortet och vad vi tror om det (gör annars det).

Sagan ska ge lite logik och bakgrund till det hela. Men antyda magi och overklighet. Vad är sant och möjligt, vad är hittepå...? Ge läsaren en liten knuff i fantasins riktning.

Kartor i fantasins tjänst

I höstas såg jag en recension av en ny bok, som handlar om imaginära kartor: "The Writer's Map: An Atlas of Imaginary Lands". Texten tog upp specifikt tre: kartan i Skattkammarön, Mumindalens karta och Marauder's Map över Hogwarths, boken handlar dock om många fler litterära kartor. Jag hade alla gånger köpt den som perfekt julklapp till pappa! Men men...jag har inte ännu köpt den till mig själv, vi får se.

När en författare kompletterar sin text med en karta så lever jag mig in i berättelsen på ett helt annat sätt. Tolkiens kartor är perfekta exempel, man följer verkligen med i resorna österut, oavsett om det är Bilbos eller Frodos fotsteg man går i. Och Övärlden — alla dessa namn och sammanhang, när jag läste om Ursula LeGuins sex böcker de senaste året återkom jag hela tiden till kartan. Och förstås A Song of Ice and Fire (Game of Thrones), där är också kartan ett viktigt verktyg för att hänga med. Och detta är bara några axplock.

Att en karta kan inspirera ens fantasi och att vissa fantasier kräver kartor menar jag är självklarheter. Om mitt lilla enkla försök kan bidra med något i den riktningen så är jag nöjd.

Prokrastinering

Hm...det kan hända att jag nämnt prokrastinering i tidigare bloggar...det är inte omöjligt. ;-) Jag fick tips om denna roliga och tänkvärda film om en klubb för prokrastinerare, filmen förklarar en hel del, och är värd att ses av flera. Vassego! (Den är 3 minuter, du kan se den nu, man behöver inte boka in hela kvällen.) En orsak till prokrastinering kan vara att man är för noggran, lite perfektionist. Jag tror inte den delen stämmer in på mig, men jag vill ju ändå leverera ett bra jobb. Just nu finns det diverse saker på sajten som skulle vara bättre — några fler foton, korrekturläsning och säkert något jag glömt. Men det får bli kompletterat i efterhand, för strax är det publiceringsdax!

Julen varar...hit (men inte längre!)

Förra året postade jag korten 26/2, i år är jag klar mer än en vecka tidigare, jag postade (nästan) alla kort 17/2! Hurra! Undrar hur det blir nästa år... (Jag vet att nu tänker många av er: "jamenförsjuttongubbar, börja NU då, så kanske du är klar till julen 2019!" Smart tänkt...jo faktiskt...men nu är jag lite trött på det här och vill göra annat, så jag skjuter upp det till ...senare... typ i höst. :-D)

Säg Hej då till julgranen, stjärnorna, adventsstaken och allt annat mysigt.

Säg Välkommen till fastlagsbullar, tulpaner och ljusnande eftermiddagar!

Jag vill dela med mig av hur familjen Schalin gör sina fastlagsbullar. Man bakar (eller får av mamma) vetedegsbullar, de är inte omåttligt stora. Sedan skär man av ett lock och gröper ur bullen med en sked. Det är en sport att göra så tunn vägg som möjligt, utan att bullen går sönder. Allt urgröp samlar man i en skål där man mixar med mandelmassa och vispgrädde (måste inte vara vispad). Den modige droppar i lite bittermandelolja så blir smaken mer spännande. Sedan fyller man bullen med massan, och om det nu är så att allt inte går in så pressar man in det, eller mumsar i sig resterna. Sedan placeras rätt lock på rätt bulle i rätt vinkel så att det knappt syns att bullen är skuren. Värm bullarna i ugn eller mikro, servera med mjölk. Jag föredrar ett glas kall mjölk, andra vill ha en skål varm mjölk. Hetvägg är ett gammalt ord för fastlagsbulle, den ska alltså serveras varm, eller i alla fall något uppvärmd. Det är onödigt att skålla tungan på massan i mitten.

Detta, mina vänner, är hur en riktig fastlagsbulle ska vara beskaffad! :-D

Till sist...

Det är vår önskan att alla, oavsett om man får papperskort, elektroniskt kort eller en länk till webbplatsen, får ett 2019 som visar vägen till lycka och glädje! Och visst är det bra att gå till gymmet, inte bara för kroppen utan också för knoppen — man kan träna även sin fantasi!

hälsar Vicki & Björn

Sidan är uppdaterad 2019-02-18

Kontakt: antingen som vanligt eller via mail till webbmonster@dax.nu