Precious Nativity — eller den extra långa julen

av Vicki Schalin

Jo, jag vet vad ni tänker — hur i all sin dar kommer någon på tanken att skicka ut julkort i slutet av januari?! Det var förstås inte planen, men tiden flög, medan jag pysslade med korten, lönejobbade, och eventuellt tillbringade nån timme eller så (host) på Facebook. Dessutom drabbades jag av en hårddisk-krasch mitt upp i allt arbete. Några gånger de senaste veckorna har jag funderat på att ge upp och skicka korten till julen 2016. Och ärligt talat börjar jag bli lite trött på juldekorationerna och granen som fortfarande står kvar för att vi bevisligen kan säga att julen inte är över ännu! Men skam den som ger sig! Till slut — korten är klara, utskickade, och denna text är skriven. Håll till godo!

Jag insåg för några år sedan att dessa texter om årets julkort är en blogg, må så vara att den bara uppdateras en gång om året. Nu är det alltså hög tid för 2015 års inlägg.

Planering — gott om tid...

Detta år har jag jobbat heltid (vilket är mer undantag än regel), och ibland mer än så. Min kreativa sida har inte riktigt fått leva ut, men å andra sidan har jag roat mig med att köpa verktyg och material till mitt smyckesmide — och drömt om att så småningom få tid att använda dem. Detta, och andra omständigheter, ledde till att jag inte var bokad på en enda julmarknad denna säsong, vilket kändes mycket konstigt, men å andra sidan borde det ge mig tid till julkortshantverket. Om jag bara kunde komma på en idé, helst med sakralt tema (vilket var några år sedan), och gärna nyskapande...

Inspiration — teknik & material

Min konstnärsvän sedan många år, Annie Forsberg, har utforskat olika tekniker och både inspirerat och lärt mig varierande saker genom åren. (Julen 2008 skrev jag om hur hennes glaskonst inspirerat mig.) I år har jag beundrat hennes mosaiker, en tålamodsprövande teknik med uråldriga anor. Med hjälp av t ex små glasbitar bygger man ett mönster där man måste skapa både bildens motiv och dess bakgrund. Dessa små bitar fäster man på en grund med en massa som håller fast stenarna både underifrån och från sidan.

Konstverken blir ganska tunga, beroende på underlag, fogmassa och glasbitar. Man kan använda olika material till själva mosaiken, t ex glas, keramik, naturstenar och även ädelstenar. Bitarna kan vara formade på olika vis, ju mindre i storlek desto större noggrannhet får man i mönstret, samtidigt som mer fogmassa blir synlig i förhållande till mängden glas.

Insekt (© Annie Forsberg)

Annie, som tidigare arbetat med bl a blyinfattning av både glas och sten, anpassar sitt material efter behov. Här visar hon arbetet, bl a hur man delar glaset i mindre bitar (© Annie Forsberg):

Annies konst gjorde mig nyfiken på om mosaiktekniken kunde vara lösningen på årets julkortsfråga, men när jag väl kom på den planen så handlade det inte om riktig mosaik, utan om att använda mitt favoritmaterial — ädla stenar! Eftersom jag har samlat stenar till smycken under mer än 30 års tid har jag ett rikligt och mångsidigt urval, både av stensorter och slipningar; vilka fantastiska mosaiker borde man inte kunna skapa av detta! Färger, slipningar, ytor, former — mums! Idén kändes helt rätt, nu skulle jag bara lösa det rent tekniskt. Men vi återkommer till det senare.

Inspiration — motiv & formspråk

Först motivet, själva konstverket. Jag tyckte som sagt att det var hög tid för ett sakralt motiv, och kombinerat med mosaik-idén kändes det helt rätt att fundera över historisk konst, t ex byzantiskt formspråk och ikoner, och hur man då avbildade scenen med Jesu födelse. Här är ett exempel från 1100-talet:

Jag hittade många fina bilder med födelsescenen i klassisk ikon-stil på webben. Det är en stil som egentligen inte ska utvecklas, målningen är som en sorts meditation, där man inte ska tänka egna nya tankar, utan meditativt följa i föregångarnas fotspår, samma symboler, samma formspråk, och därigenom samma kontakt med Gud som i en bön. Scenen till höger är en beskuren bild av en målning från Födelsekyrkan i Betlehem -->.

Bilderna nedan är i liknande stil, jag kan inte säga om de är gamla eller moderna, men alla dessa (och andra i samma stil) inspirerade mig när jag skapade mitt motiv och valde färger:

Ädla stenar?

Det var idén bakom formspråket, men min valda teknik? Hade man tidigare gjort mosaik med ädla stenar? Vad kan jag lära mig av historien?

Den mosaik som man nog främst tänker på vad gäller byzantinsk stil, kommer från San Vitale-basilikan i Varenna, Italien. Här finns de klassiska mosaikerna av Iustinianus I och Theodora (bilden):

Även om bilden visar hennes överdådiga smycken så är nog inte materialet äkta sten eller pärlor. Men jag hittade lite andra inspirationskällor, t ex denna egyptiska skarabé (från tyska wikipedia) med bl a lapis lazuli, turkos och karneol:

Denna tavla föreställer Buddhas födelse och kommer från Nepal, 1700-1800-tal. Även här har turkos och lapis lazuli använts, samt det mesta annat, inklusive korall, granat, smaragd och diamanter! Den som blir det minsta nyfiken på hur den här ser ut på nära håll ska gå till Metropolitans webbplats och där klicka på bilden, den är fantastisk!

Finns det modern mosaik med stenar? Jodå, om man googlar på "modern mosaic precious stones" och väljer bildsök kommer det upp en del intressanta saker i flödet, här är två favoriter. Den lilla bilden är från 60-talet, av Miriam Rogers (1900-1994), och heter "Japanese Water Colors". Hon har använt t ex karneol, agat, aventurin och malakit.

Den stora bilden här bredvid är av Maylee Christie från 2012, kallad "Ramblings". Hon har blandat sten med glas och annat, jag kan se t ex agat, pärlemo, turkos och även fossil! Hennes konst ger mersmak, både bildmässigt och tekniskt, och här kan man läsa på mer om henne.

Ett problem kvar att lösa — jag ville definitivt kunna välja fritt bland alla mina stenar, dvs de måste gå att återanvända, detta är inte tänkt att bli ett permanent konstverk. Lösningen fick bli dubbelhäftande fästkuddar, på en bakgrund av ... ja vad? Jag återkommer till detta nedan...:-)

Ett minne som ville vara med

Nu hade jag kommit ganska långt i planeringen, med både motiv, teknik och material. Entusiasmen var hög! Samtidigt hade jag en stark minnesbild från ett modernt konstverk, från S:t Pauls-katedralen i London, där jag på en resa på 70- eller 80-talet såg en skulptur (nere i kryptan), nästan i naturlig storlek, med födelsescenen, som grep mig mycket. (Jag är rätt säker på att jag nånstans har ett foto, men trots letande har jag inte hittat fotona från den tiden ännu. Inte heller har jag lyckats googla mig fram till ett svar.) Skuplturen var vitaktig och ganska enkel, det som grep mig var Marias pose, mycket långt från traditionella Marior! Istället för att sitta med Jesus-barnet i famnen eller bredvid en krubba låg hon på golvet, på mage, och betraktade sitt underverk! Så annorlunda - så...jag vet inte riktigt hur jag kan uttrycka detta, men under alla dessa år har denna scen funnits hos mig. I brist på originalbild försöker jag själv (ganska så oförberedd) visa hennes pose. Så ska min Maria också ligga. Min egen mix av byzantinskt formspråk och färg, ikonernas symboler, mosaikens "pixlar" och stenarnas fängslande rikedom i färg, form och yta. Jag var redo.

Skissdags

Liksom för två år sedan skissade jag på min iPad med wacom-penna i appen Procreate. (Jag skrev ganska utförligt om detta i julbloggen 2013.) Första skissen behövde inte vara fin, utan bara placera bildens element ungefär rätt på en yta med rätt format och proportioner.

Jesus, Maria, Josef, ett obestämt djur, en strålande stjärna och ett utrymme: jag väljer en grotta istället för stall.

Senare flyttade jag djuret åt sidan eftersom det såg ut som om det satt på Marias rygg, vilket det förstås inte gör...

Sten sten sten

Den som känner mig vet att jag är mycket fascinerad av sten, dvs ädla stenar. Förut användes beteckningen halvädelsten, men det har man frångått eftersom en och samma stenart kan vara både "ädel" och "halvädel", beroende på kvalitet, i alla fall om man ser bortom de fyra stora, dvs diamant, safir, rubin och smaragd. (Och även dessa finns i halvdan kvalitet (som kan vara nog så dyr när det gäller diamant).)

Jag har skapat smycken med stenar och sötvattenpärlor sedan början på 80-talet, och började slipa stenar med trumlingstekniken ungefär i samma veva. Jag har också cabochonslipat stenar i olika former, men aldrig ägnat mig åt facettslipning. Under hela denna tid har jag köpt in sten och pärlor i olika varianter, och visst har en hel del gått åt till smycketillverkning, men långt mer finns kvar. Faktum är att jag har mer än jag minns, så en aspekt på det här projektet som lockade mig mycket var att jag skulle få gå igenom vissa stenpåsar ordentligt för att leta efter passande stenar och pärlor till mosaikens olika delar. Yay! :-D

Gissa stenarna?

Den som undersökt kortet har nog sett att det finns en hel del olika stenar på det. Men vilka är det? På bilden nedan finns ledtrådar utritade, varje grupp är en stensort, totalt elva olika. Om man för musen över bilden visas namnen, så gissa först och kolla sen. För den som inte vill gissa i blindo kommer här listan på ingående stenar:

• agat
• citrin
• jade
• korall
• lapis lazuli
• peridot
• pyrit
• pärlemo
• smaragd
• sodalit
• sötvattenpärla

Hur tänkte jag när jag valde stenarna?

I de gamla ikonerna hade Maria ofta en röd mantel, och den klaraste röda färgen är korall, dock ofta färgad nuförtiden. Den dyraste färgen på medeltida målningar var den azurblåa, tillverkad av t ex pulvriserad lapis lazuli (som faktiskt betyder "sten blå"), självklart skulle Josef få blåa kläder. Men den nattblåa himlen skulle också vara mörk, och gärna blåaktig. Jag hittade en påse sodalit-rondeller som jag hade glömt bort, en sån tur. Stjärnorna är pärlemo och i min samling finns både färdigformade stjärnor och byggstenar. Här hittade jag också händer, fötter och Marias armar och ben, liksom det lindade Jesusbarnet.

Stengrottan är byggd av pyrit-klumpar, glittriga och spännande i verkligheten. Utanför på varje sida finns lite växtlighet i smaragd-form, och golvet inuti grottan är jade, men täckt av strå, dvs guldkorall.

I nästan alla klassiska födelsescener finns även djuren med; det kan vara en åsna, en oxe eller kanske några får. Här finns ett djur av obestämd art, troligen en åsna. Josef står bredvid djuret och vilar ena handen på dess nacke och bägge är helt tagna av vad de ser framför sig. Första versionen av djuret skapade jag av platta pyriter, men när jag flyttade på djuret passade det bättre med några olika agater, t ex botswana-agat.

Sötvattenpärlor odlas numera i många olika former och färger, efter lite letande hittade jag fina ansikten/huvuden som passade familjen, och också en bädd av strå för barnet, liksom stjärnans strålar. Gloriornas strålar är citrin. Som pricken över i ville jag få med psalmens ord "det är en ros utsprungen", och därför planterade jag en korall-blomma med peridot-stjälk vid barnets huvud. (Det bruna strecket längst ned på bilden är den bricka av trä som var underlag vid fotograferingen.)

I de gamla ikonerna verkade en gyllene grund vara given. Jag testade mässingsplåt, kopparplåt och lite annat, men kom på en billigare och enklare idé...:-) När jag tidigt i december började skriva på Facebook om projektet så nämnde jag att en av förberedelserna inför detta var att jag köpte ett paket lax, vilket verkligen satte myror i huvudet på mina vänner. Nu kan jag avslöja vad det handlade om! Som ni kanske märkt ligger rökta laxskivor på en bit kartong med guld eller silverfärg — det är en sådan kartongbit som är mitt underlag till mosaiken!

Det var för övrigt ganska tålamodsprövande att lägga mosaiken: med fin sax klippte jag små dubbelhäftande klibbiga fästkuddar i fyra delar och placerade dem med pincett på den sida som passade bäst som undersida, dvs så att stenarnas finaste sida kom uppåt. Jag pusslade ihop stenformerna innan jag fäste dem, och framförallt människokropparna var rätt problematiska. Men sen kom jag på att jag kunde fästa Maria separat på ett tunt gyllene papper och likaså barnet, då kunde jag placera just de figurerna färdiga på bakgrunden, justera dem, och sedan fästa Josef, djuret och de andra sakerna runt omkring huvudpersonerna. Mycket smidigare.

Från början hade jag tänkt att grottan skulle skimra i guldbrunt, jag hade tänkt lägga en botten av olikfärgade bärnstenar där. En äkta mosaik är ju helt täckt av glas/sten. Men jag var inte nöjd när jag testade, och insåg dessutom att det verkligen skulle ta lång tid att få till bra. So — I killed a darling, och skippade det. Rätt eller fel? Jag hade kanske hållit på än med att fästa bärnstenar...

Fotograferingsdax

En av dagarna i julhelgen passade vi på att utnyttja dagsljuset och beväpnade oss med 1,2,3,4, faktiskt 5 kameror och ett stativ. I första försöket såg det ut så här. Guldgrunden är visserligen "ren" men det ser ändå lite platt och livlöst ut. Fotona är tagna under bar himmel, så här (fast med med en bätttre kamera):

Jag var inte helt nöjd så jag testade med min lilla kamera under lite andra ljusförhållanden, och det blev mer spännande. Vi riggade upp stora kameran för att ta nya bilder, men lyckades helt enkelt inte få skärpa. Dystert, den snart tio år gamla Sony-kameran verkade ha valt just detta tillfälle att gå sönder!

Klockan gick och solen började gå ner och ljuset minska. Det var bråttom. Min lilla Fuji F200EXR är definitivt inte värdelös, och enklare att sätta på stativ än en mobiltelefon, så ny riggning. Nya foton, med alla möjliga exponeringstider och bländaröppningar. Måste passa på. Till slut hade jag ett digert råmaterial och det var dags att komma in från kylan.

Nu var bilden visserligen lite mörkare, men guldytan livfull, och med lite arbete i photoshop skulle allt ordna sig.

Photoshop kan skapa en HDR-bild om man har ett antal bilder av samma motiv tagna med olika ljusinställningar. Även om det kanske inte var strikt nödvändigt i det här fallet så utnyttjade jag ändå den funktionen för att få med så mycket som möjligt av stenarnas färger och guldytans speglingar. Jag var ganska nöjd med resultatet, och endast lite retusch behövdes, t ex på de stenar som låg så att den flata ytan speglade ljuset och därmed inte visade sin egen färg.

Mot slutet av arbetet med korten bestämde jag mig för att i år trycka korten i A5, det har jag inte gjort förut, men de fina detaljerna i stenarna skulle komma fram bättre i ett större format. Däremot var jag inte säker på om jag skulle skicka i kuvert eller ej (bl a beroende på vilken papperstjocklek tryckeriet kunde ordna), så när jag väl kom till formgivningen av baksidan gjorde jag en kompromiss. Det går att få in en adresslapp nere till höger, men balansen är inte helt galen även utan adress.

Namnvånda

En av delarna som skulle in på baksidan var namnet på konstverket. Vad heter min bild? Vi spånade på en del olika förslag, med ord som ädel, vacker, sten, dyrbar, gyllene, födsel, ikon, iconic, etc. Björns bästa förslag var "Nativity rocks!" men trots allt valde jag till slut "Precious nativity". Det känns fortfarande rätt.

Framsteg... och STOPP!

Den femte januari tryckte och skar Kista Snabbtryck korten, snabbt och fint som alltid, tack Rikard med kollegor! Kvarvarande arbete var alltså att göra en lista på mottagare, fixa adresslistan, skriva ut etiketter, kuvertera, frankera, och på den digitala sidan fixa webbplatsen, lågupplösta bilder för epost och facebook, och inte minst skriva denna bloggtext. Men under helgen som kom började min gamla dator strula, och en av hårddiskarna (den viktigaste förstås) började ge upp andan! För att rädda så mycket som möjligt ägnade vi helgen åt att försöka kopiera allt från en mycket motsträvig disk, men tack vare Björns goda kunskaper, pålitliga tekniska utrustning samt stora tålamod, hade vi på söndag kväll en sannolikt komplett kopia. För säkerhetsskull testade han nu de andra diskarna i min dator, och fann att ytterligare en var i riskzonen! :-( Under veckan som följde fokuserade vi kvällarna helt på dessa diskar och att försöka rädda allt, samt sätta upp rätt arbetsmiljö på min nya dator (som uppenbarligen köptes i rättan tid). Så småningom började mer och mer fungera som förväntat, men ibland när jag försöker göra nya saker inträffar fortfarande överaskningar av inte helt positiv art... (Och ännu en disk har visat sig ha fel, jag skyller på den dödligt farliga januarimånaden 2016. Inte annus horribilis, men mensis horribilis!)

Även skrivaren strulade, jag visste att patronerna var i det närmaste slut, men jag hade förberett genom att köpa begagnade av en kompis. När jag till slut satte in dem så funkade de inte, trots diverse försök att rensa munstycken, göra testutskrifter, etc etc. Jag gissar att de hade torkat igen, så trist. Varning alltså för att låta öppnade patroner ligga oanvända, jag tror de skyddas bättre monterade i skrivaren. Eller också hade de sämre kvalitet, det var inte originalpatroner. Nya patroner (original) har nu inhandlats. Och efter ett flertal vändor med rengöring av skrivarhuvudet (inkl djuprengöring) verkar skrivaren nu återställd. Etikett-dags alltså!

Julen varar fram till och med 31/1!

Till sist...

Som alltid är det vår stora önskan att alla, oavsett om man får papperskort, elektroniskt kort eller en länk till webbplatsen, får ett välsignat år och en gyllene framtid!

hälsar Vicki & Björn

Sidan är uppdaterad 2016-01-31

(OBS att jag inte vet vem eller om någon har copyright på ett antal av bilderna ovan. De sista åtta bilderna ovan är dock copyright Schalin/Danielsson samt Unicorn Craft.)